Kris

Det är nämnts förut men ämnet är lika aktuellt nu.

Sverige är väldigt sårbart.

Vi är nu så beroende av elkraft att INGENTING fungerar om det blir ett större strömavbrott.
OM ett antal relästationer och ställverk skulle slås ut av någon anledning så händer vad då?

Jo, vi märker att det blir mörkt. Vare sig gatubelysning eller hushållsel finns så ALLA lampor är släkta. Och vad händer mer?
Det går inte att tanka bilen.
Vi har inget kommunalt vatten – egen brunn funkar med hink än så länge.
Hissar och rulltrappor står stilla.
Mobiltelefoner slutar att fungera efterhand som reservkraften tar slut. Det går inte heller att ladda dem förutom med handvevade nödladdare.
Affärerna fungerar inte. Dörrarna är låsta och kassorna fungerar inte. Alltså kan vi inte handla mat.
Sjukhusen släcks ned och när reservkraften tar slut fungerar de inte alls.
Tåg och bussar står stilla.

Är det någon som ser fram mot det scenariot? 

I många år har den ytterst ansvariga regeringen lagt ner civilförsvar, försvarsmateriel, insatsberedskap och viktigast av allt: folkets medvetande om hur sårbart samhället är.
I generationer har vi blivit itutade hur man gör vid en kris. Sen kom en tid när allt skulle läggas ner – materiel skulle avyttras och allt skulle bantas.
En del höjde rösten mot detta men blev genast tystade och kallade ”dysterkvistar”, för nu var det fredligt och alla tycker om varandra!
Allt var så fredligt och alla tindrade ikapp om hur förträffligt fint det var.

De flesta vet (förutom regeringen) hur instabilt det kan vara. Lägger man ner en stor organisation så tar det väldigt lång tid att återuppbygga den senare.

Det är i det läget vi nu befinner oss.

När försvarsmakten sålt ut MASSOR med utrustning, utan att ersätta den, så står vi oss slätt om det blir kris.
Förut fanns det (militära) kraftaggregat som lätt kunde förse en mindre stad med el.
De är avvecklade.

Förut fanns skyddsrum lite överallt. Hur är det idag?
Vet folk VAR de är?

Det behövs ingen Einstein för att räkna ut att vi som land är ytterst sårbara. För någon som vill skapa kaos är det inte så svårt att skapa det med några sprängladdningar på rätt ställen.

Hur är det, litar vi på främmande makt? Är alla fredliga? Det kan svänga snabbt i politiken och då är det bra att vara förberedd.
Regeringen har sitt på det torra – de skjutsas snabbt till säkra bunkrar av SÄPO, men alla andra då?
Ställ den enkla frågan; ”Finns det skyddsmasker till alla?”

För den som är medveten så är det bra att ha saker hemma så man klarar ett antal dagar, helst längre förstås.
Tändstickor, starinljus, spritkök, torrfoder, vatten och varma kläder.
Hur många kan ta fram det?

Överfall

”Det är OACCEPTABELT” säger statsminister Löfvén gång på gång. Inte mycket händer tyvärr, även om det är oacceptabelt.
Ett skrämmande exempel är alla våldtäkter. De är utförda av både enskilda och flera i grupp.

Det är väl ingen hemlighet att enskilda gärningsmän oftast är ”svenskar”, och gruppvåldtäkter begås av invandrare.
Allmänheten rasar och vill ha hårdare straff medan polisen gör …vadå?

Det är oerhört svårt att binda någon till våldtäkten om det inte är på bar gärning. Och när det gäller gruppvåldtäkter så är det ännu värre, åklagare vill veta VEM som gjorde VAD!
Hur ska en stackare kunna redogöra för det? När man kämpar för livet är det ju inte det man tänker på… Men det vill åklagaren veta. Kliniskt, akademiskt och helt känslokallt.

Som lagen är skriven kan inte mycket göras om inte detaljer kommer fram.
Kanske dags att ändra på lagen?

Hur många våldtäkter ska vi acceptera innan lagen ändras? Hur ofta drabbas de i rättsapparaten av våldtäkter?
Man undrar vilka sorters människor som sitter i dessa rätter?

HUR kan någon bara säga att ”hon var troligen med på det” när det gäller 5-10 personer som våldtar någon i en park?

Den som säger så har i så fall en mycket konstig bakgrund själv. Självupplevda händelser?

Man måste snarast höja straffen REJÄLT, inte bara ett par månader utan 10-tals år. MINIMUM. Då kanske det ger avtryck.
Ett par månader betyder ju ingenting när förövaren ändå blir utsläppt i förtid.

Valfläsk

Väljarna är lättlurade! I alla fall om man ser det från partiernas kampanjhögkvarter. Den ena fantastiska utfästelsen efter den andra där partiet antingen lovar eller påstår något som gynnar väljarna.

Hur blir det då?
Ja inte blir det som affischen påstår. Men folk röstar på det som utlovas, inte på resultatet senare.

(S) lovade inför valet 2014 att unga arbetslösa skulle ha sysselsättning inom 90 dagar.

Blev det så?
Nej, det har ändrats (!) till att en delegation ska främja en samverkan mellan kommuner och Arbetsförmedlingen.

Man gick ut starkt och hävdade att underhållet av järnvägen skulle förstatligas.
Blev det så?

Nej, det blev det inte och kommer inte att bli heller.

Sjuk- och undersköterskor skulle ha studielön. Jodå, det är de värda!
Fick de det?

Nej, det är inte ens påbörjat.
Barnbidraget är viktigt! Man utlovade en höjning med en 100-lapp.
Blev det så?

Nej, det är inte ens påbörjat.

Arbetslösheten vill alla bekämpa så man utlovade EU:s lägsta arbetslöshet 2020! Jodå det står man för minsann!
Blev det så eller har det märkts något positivt?

Nej, enligt statistikorganet Eurostat ligger Sverige på 11:e plats FRÅN SLUTET i EU:s arbetslöshetsliga 2014! Det har dessutom FÖRSÄMRATS något.

Man lovar stort och håller tunt. Men folk röstar på löften – inte resultat.
Det är ju faktiskt så att lite har infriats också.
Löntagare och pensionärer ska ha samma skatt och det är NÄSTAN så. Första åtgärden är tagen så det är på gång…

A-kassan får höjt tak

Äldrevården får pengar till mer personal.

Brottsoffer får bättre skydd.

SÅ ALLT är inte bara stora ord, men mycket är det.
Det är upp till var och en att ta ställning till vad man vill tro på – men mycket är valfläsk.