Försäkringskassan

Du betalar din skatt, och arbetsgivare betalar arbetsgivaravgifter. Vi ska då få en välfärd och trygghet så att vi inte ska råka illa ut om vi blir sjuka, eller uppsagda.

Det är ju en god tanke, men är det så i verkligheten? Nej, inte alls.
Det är en gröt av diverse aktörer: Arbetsförmedlingen, A-kassan, facket (ibland) och några till. Om du blir sjuk så ska du få en ersättning, först från arbetsgivaren (om du är anställd), sen från Försäkringskassan och det är då problemen kommer.

Du ska ordna fram ett läkarintyg, och efter en tid kanske du är sjukskriven av en läkare. Bra. Det skickas automatiskt till F-kassan som ska granska och begrunda det.
Nu börjar problemen på riktigt.
Om ditt läkarintyg säger att du är sjukskriven (av en expert på området, dvs läkaren) så kan F-kassan komma fram till att du inte alls är sjuk! Va?
Jo, det är så det är, personal på F-kassan är alltså bättre vetande än experten (läkaren). Och det är du som står utan inkomst.

Än värre blir det om du blivit uppsagd, eller blivit av med jobbet på annat sätt. Då är du nämligen arbetssökande (om du är inskriven på Arbetsförmedlingen) och då gäller inte alla förmåner.
Du blir t.ex. anmodad att söka ett ”normalt förekommande arbete” som finns i landet. Toppen…

Den här frasen ”normalt förekommande arbete” är omtalad och inte ens F-kassan vet vad det är, fast de själva hänvisar till ett. Absurt?
Om du hamnar ”mellan stolarna” och har varit sjukskriven mer än 5 år, kanske pga cancer, så kan inte A-kassan hjälpa dig, för de kan bara ”backa perioden” max 5 år. Om förtaget upphört under tiden du varit sjuk (t.ex. konkurs) då står du som arbetssökande och får alltså ingen hjälp av facket, för de hanterar bara arbetsrelaterade fall. Bra läge, eller hur? Varken A-kassa eller F-kassa.

Om du fortfarande är sjuk, kanske alltför sjuk för att kunna arbeta, vad gör man då?
Ja, vad gör man då?
Räkningarna fortsätter att komma, ingen inkomst och ingen möjlighet att arbeta, OM du får ett jobb.
OM är ordet, för de som är äldre, säg 50 år eller mer, är det inte lätt att FÅ ett jobb. Vem anställer en gammal när det finns yngre som är formbara?
Så ser ”tryggheten” ut i Sverige idag. Det som också sticker i ögonen är att de som kommer TILL Sverige, och söker asyl, eller bara kommer hit – de har MER rätt till diverse bidrag än du, fast du betalat skatten i massor av år. Är det konstigt att folk ogillar invandring? Är det konstigt att politikerföraktet gror?

Vad gör då myndigheterna åt detta?
Inte tillräckligt, i alla fall.
Är det konstigt att man är bitter?

 

Märkligt

 En stilla undran – vad har hänt med Sverige?

Vi har tidigare varit ”bäst” på de mesta: skola, välfärd, äldrevård, arbetarskydd, facklig verksamhet bara för att ta några exempel.
Men nu har det mesta raserats. Hur kunde det hända?
Under kanske 30 år har hela samhället havererat och inte mycket är som förut. Tänk själv, VAD är egentligen bra, eller bättre nu?
Det tar ett tag, men lite är ju faktiskt bättre. Datorer, bredband, bilar och…. ja, VAD har blivit bra?

Politiker och tjänstemän på diverse myndigheter jamsar runt, utan att ta sitt ansvar, och lever i en verklighet som passar bättre i ett knarkrus. De sätter gränser och stiftar lagar som de TROR är fantastiska, men som i realiteten krånglar till vardagen för oss andra.

Sverige var en gång ett land, kanske lite Sörgårdsidyll, där människor levde och kände sig trygga. Vi hade en växande industri, gott om jobb, framtidstro och moral. Hur ser det ut nu?
Nu har det gått så långt att det anses illa om man äter kött, åker bil, reser med flyg, bär kläder från ”icke korrekta tillverkare” och huga, har ”FEL” åsikter…

Då måste man ställa frågan – VAD HAR HÄNT?
Är det så att majoriteten faktiskt består av dumskallar som röstat fram all denna politik som raserat samhället?
Är det då också så att de är nöjda med resultatet?

*** 

Tydligen vill majoriteten ha ett land med en skola som inte fungerar som tidigare, man vill inte ha en äldrevård som är värd namnet och de vill inte ha en välfärd värd namnet. Dessutom vill majoriteten ha en ohejdad invandring, utan krav, och ett system som vräker pengar till nyanlända – men de egna medborgarna ska hållas kort. Krav och stram behandling premieras mot dem.

När det ser ut så här så är det inte nog – Sverige öser ut 146 miljoner i diverse bidrag till andra länder. VARJE DAG!!
Alltihop framröstat av majoriteten av befolkningen.
Övriga tar sig för pannan i uppgivenhet.

Men frågan kvarstår – HUR kunde det bli så här?