Vi har tidigare varit ”bäst” på de mesta: skola, välfärd, äldrevård,
arbetarskydd, facklig verksamhet bara för att ta några exempel.
Men nu har det mesta raserats. Hur kunde det hända?
Under kanske 30 år har hela samhället havererat och inte mycket är som förut.
Tänk själv, VAD är egentligen bra, eller bättre nu?
Det tar ett tag, men lite är ju faktiskt bättre. Datorer, bredband, bilar och….
ja, VAD har blivit bra?
Politiker och tjänstemän på diverse myndigheter jamsar runt, utan att ta sitt
ansvar, och lever i en verklighet som passar bättre i ett knarkrus. De sätter
gränser och stiftar lagar som de TROR är fantastiska, men som i realiteten
krånglar till vardagen för oss andra.
Sverige var en gång ett land, kanske lite Sörgårdsidyll, där människor levde
och kände sig trygga. Vi hade en växande industri, gott om jobb, framtidstro
och moral. Hur ser det ut nu?
Nu har det gått så långt att det anses illa om man äter kött, åker bil, reser
med flyg, bär kläder från ”icke korrekta tillverkare” och huga, har ”FEL”
åsikter…
Då måste man ställa frågan – VAD HAR HÄNT?
Är det så att majoriteten faktiskt består av dumskallar som röstat fram all
denna politik som raserat samhället?
Är det då också så att de är nöjda med resultatet?
Tydligen vill majoriteten ha ett land med en
skola som inte fungerar som tidigare, man vill inte ha en äldrevård som är värd
namnet och de vill inte ha en välfärd värd namnet. Dessutom vill majoriteten ha
en ohejdad invandring, utan krav, och ett system som vräker pengar till
nyanlända – men de egna medborgarna ska hållas kort. Krav och stram behandling
premieras mot dem.
När det ser ut så här så är det inte nog – Sverige öser ut 146 miljoner i
diverse bidrag till andra länder. VARJE DAG!!
Alltihop framröstat av majoriteten av befolkningen.
Övriga tar sig för pannan i uppgivenhet.
Men frågan kvarstår – HUR kunde det bli så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar