Hets

Tidningarna skriver om den eller den som dömts för ”hets mot folkgrupp”.
Vad innebär det?
Är det när någon hetsar andra att attackera folkgruppen? Är det när någon ofredar andra med ord och ser hotfull ut?
Var går gränsen mellan tyckande och ”hets”?

Kan man tycka si eller så om någon och säga det, eller hetsar man andra då?
Kan det bero på HUR den andre uppfattar det hela? Det blir ju rätt svårt då, för då måste ju alla anta att den andre reagerar eller inte på det man säger….

I de flesta fall tolkar de flesta ”hets mot folkgrupp” när någon aktivt ofredar andra – t.ex. säger att ”alla ni långhåriga är IDIOTER och bör skjutas”!
Det är ju lätt att förstå.
Men om nu någon har aversion mot ex, hinduer, får den personen säga det, eller anses det som ”hets”?
Hur vet man var gränsen går? Skillnaden mellan tyckande och hets?
Törs man överhuvudet tycka något offentligt eller blir man åtalad? Måste man vara jurist för att uttrycka sig?

Det verkar bero på HUR det uppfattas – och det vet man ju bara när det väl är sagt.
Är någon överkänslig så känner den sig hetsad. Är det någon som är mer okänslig så händer inget.
Så om någon tycker något om någon eller några så är det klokt att veta vad man törs tycka.

Åsiktsregistrering är nästa steg.

Värdegrund

Ett populärt uttryck idag, bl.a. inom institutioner, föreningar och politiska förbund. Vad är då VÄRDEGRUND?

Är det de åsikter som föreningen stöder sig på? Är det de normer som gäller inom förbundet?

Till exempel: om någon tycker, och hävdar att Lenin var en dåre och hans läror var rena tramset så får den personen inte vara med i SKP för att han eller hon har fel värdegrund.

Kan det vara så att ordet värdegrund betyder att man ska ”tycka rätt”?

I tidningarna skrivs det om att (SD)-förespråkare inte får vara medlemmar i det ena och det andra för att de har ”FEL” värdegrund.

Påminner inte resonemanget om det som gällde i Östblocket förut?
Tyck enligt norm – annars…

Enligt Wikipedia så finns ordet bara i Sverige (vad annars?) och i viss mån i Norge. Läs mer på https://sv.wikipedia.org/wiki/Värdegrund

Ordet ”värdegrund” används ofta och gärna av olika partier, föreningar och institutioner. Det passar bra att använda när någon inte anses passa in.
”Vår värdegrund” säger si och så och därför kan vi inte acceptera medlemsansökan av NN.

Det är ju passande när man så tycker, att endast vissa platsar och på så vis blir inriktningen åt ”rätt” håll.


På något sätt verkar det som att ordet oftare används för att stöda den egna åsikten och hålla andra åsikter frånskilda. T.ex. inom partier och ideella föreningar.

Åsiktsregistrering är nära besläktat.
Nu är det nästan en klubb för inbördes beundran som hävdar ”värdegrund” i tid och otid.

Barn

Vi har sett dem på TV och kanske sett dem på plats. Alla barn i framförallt Afrika och mellanöstern. Det ät hungriga barn, svältande barn, sjuka barn och det är barn överallt.
Är det ingen som bryr sig om alla barn?

Det är många orsaker till hur det är ställt. Det finns en motvilja eller kanske ett ointresse av preventivmedel. Hade alla skydd så skulle inte alla barn finnas och fara illa.

Men det är inte hela sanningen. Religionen förbjuder skydd och påbjuder att man skaffar barn.
Det är en del i pensionssystemet också.
Med många barn så är ålderdomen tryggad för det är ju många som försörjer en då. Logiskt. Men samtidigt ur tiden.

Om varje familj har t.ex. endast två barn så råder ju nolltillväxt, dvs befolkningen ökar inte på sikt.
Då skulle maten räcka och vi slapp alla svältande barn, och aven alla andra som far illa.

Man kan ju fråga sig om det är rimligt att ha 7-10 barn, väl medveten om att inte alla överlever sina första år. De som klarar sig måste försörjas, men hur?

Om nu alla familjer endast hade två barn så skulle livskvalitén ökas långsamt. Med ökad livskvalité förblir barnen friska och maten räcker till. Svälten minskar och alla mår bättre.

Halleluja!

Om det vore så enkelt skulle väl det redan vara genomfört?

Oskrivna lagar, seder och religion styr vardagen för alla miljoner familjer som vi ser med sina hungriga barn. Se på TV om något land, en familj som knappt får fram mat på bordet.
Men sju barn i olika åldrar och en gravid fru så undrar man hur det ska sluta för dem?

Om samma familj kommer till Sverige så behövs ju inte allt detta.
Vi har ett annat pensionssystem, vi har en annan kvinnosyn – alla ska jobba.
Det är nu det blir konflikt – med en inpräntad grundsyn där massor av barn är norm blir det besvärligt i Sverige. Eller?

Med de bidrag som vuxit fram genom åren baserat på att vi inte har så många barn, blir resultatet rena drömmen för en invandrad familj med 6-7 barn. Eftersom barnbidraget är generöst blir det en ansenlig summa varje månad. Och traditionen påbjuder att kvinnan INTE jobbar, utan sköter hemmet OCH är gravid.
Nu är det ju inte staten som talar om hur många barn vi ska ha (än) men en viss begräsning av barnbidrag skulle absolut få ner antalet barn.

”Problemet” är komplext och berör folk både i andra länder och Sverige. Hur kan man nå fram med kunskap till alla som berörs?