Myndigheter

            

Ibland undrar man hur det står till i landet.  

När man ringer till Arbetsförmedlingen så är det först en lååång telefonkö, ”Du är nummer 68 i kön…” och så går tiden, minuterna tickar.

När man sen når en handläggare är det (märkligt nog) en handläggare som knappt kan svenska, och inte förstår allt man säger. Det är i alla fall min erfarenhet.
Som en slutsats kan man ju klämma till med att Arbetsförmedlingen har blivit en myndighet dit man hänvisar nysvenskar att jobba. Eller stämmer inte det?
Personligen så tycker jag att om man jobbar på en myndighet, framförallt en som hanterar arbetslösa, så ska man kunna svenska ordentligt. Inget orimligt krav.

Sedan har vi Försäkringskassan. En myndighet som ska hjälpa den som hamnat snett, blivit sjuk, eller skadad på jobbet. Hur fungerar det i praktiken?
Det fungerar INTE bra.
För en del så fungerar det men för en STOR del (flera tusen) fungerar det INTE.
När läkare och specialister bedömer att någon är oförmögen att arbeta så vet Försäkringskassan bättre. Handläggaren vet bättre än de som studerat i flera år så den drabbade minsann ska kunna arbeta ändå!

*                                         *                                      *

I det korrekta landet Sverige har alla rätt att överklaga beslut som de anser är felaktiga. Det är ju bra.

Det är bara det att överklagan kan ta tid. Den som överklagar ett beslut kan ha tur och Försäkringskassan kanske svarar inom rimlig tid. Men OM de INTE ändrar sig kan man ju överklaga till högre instans..
Det är nu det juridiska blir komplicerat för den oinvigde. Ett hett tips är att ta hjälp av en sakkunnig jurist. Efter ett antal turer från juristen till Kammarrätt mm så KANSKE ditt beslut ändras.

Det är svensk välfärd!
Man ska alltså inleda juridiska processer när man är som mest i behov av hjälp (inte minst ekonomisk) vilket tar tid och kraft.
Diskussionen pågår och vi får se hur det slutar. Men någon välfärd värd namnet finns inte.

 Ett annat sorgebarn är Polisen. Kan man säga att vi lever i ett tryggt samhälle? Nej, det kan vi inte. Sprängningar, skjutningar, misshandel och våldtäkter varje vecka! Vad gör polisen? Vad gör regering och Riksdag?

Inte tillräckligt i alla fall. OM de hade agerat rätt så skulle vi inte ha allt elände. Så snack om ”storsatsning”, ”fler poliser nu” och ”förebyggande insatser” är mest snack. VAD har blivit bättre? Är vi tryggare?

Så här kan man lista den ena myndigheten efter den andra, där det mesta är tveksamt eller rent av dåligt. Varför är det så?

 Svaret är: politiken och politiker, samt myndighetschefer. Där fungerar det INTE.

Tänk på det i nästa val.

 

Resurser

Köp en matkasse, hur länge räcker maten i den? Säg en vecka.
Sen då? När maten är slut? Då är det dags att köpa ny mat, eller hur?

Skala nu upp kassen till jordens storlek – massor med mat som räcker väldigt länge, eller till väldigt många en kortare tid. Så enkelt kan man se på jordens resurser, som nu börjar sina.

Men en ständigt ökande folkmängd, och en utbredning av städer och bebyggelse som drastiskt minskar förmågan att producera mat så tar faktiskt resurserna slut en vacker dag.
Där har ju miljöivrarna rätt.

Då borde ju alla länder måna om den odlingsbara mark som än så länge finns? Men så är det inte. Både rikspolitiker, och lokalpolitiker agerar kortsiktigt och tillåter, eller t.o.m. uppmuntrar byggande på just sådan mark som kan producera mat. Hur går det ihop? Svaret är att det GÅR INTE ihop.

Man undrar ju vad vi ska leva av sen? Hur ska maten räcka till alla? Med en ständigt ökande befolkning, en ständig minskning av odlingsbar yta, och en skövling av skogar som håller naturen och vädret i balans samt ett hejdlöst fiske som rensar haven på fisk så finns det snart inget kvar.
Kortsiktiga vinster, och jobb till fler (politikerna jublar) fortsätter men det spelar ju ingen roll om man så har 100 miljarder men inget att äta.

Ska vi bli insektsätare? Då händer samma sak även där – till sist så räcker inte maten.

Det som händer är att naturen slår tillbaka, översvämningar, pandemier och skogsbränder mm decimerar folkmängden. Jämför med djurriket, finns det för många rävar genereras rävskabb, Finns det för många harar genereras harpest.

FISK! Där har vi lösningen, säger många. Men det har vi inte alls. Haven skövlas med bottentrålar mm. Dessutom är det massor med plast i haven, men det struntar man i, huvudsaken är ju att man TJÄNAR så mycket som möjligt. Just nu.

Så vad gör vi då? 

Egentligen borde ju folkmängden begränsas om allt ska räcka till alla. Där hade ju Kina en plan för ett tag sedan, deras 1-barns-politik. Men det visade sig inte fungera som man tänkt. Av någon anledning var det en STOR majoritet av pojkar. Flickorna ”försvann”.  Och vad blir då resultatet när alla pojkarna är 15-20 år? Finns det flera miljoner FLER pojkar än flickor kan man ju gissa att det blir våldtäkter, kriminalitet mm som en följd av detta. Sedan har vi ju de kulturella traditionerna som påbjuder att ha 8-10 barn för att trygga ålderdomen.

Om alla hade TVÅ barn skulle ingen ökning ske, om alla hade ETT barn skulle befolkningen minska i antal. Är det möjligen en lösning? Eller ska vi fortsätta att öka i antal, samtidigt som vi tar bort alltmer av matproduktionen?

Fundera på det.