Sveriges roll i världen

Sverige är inte ett stort land. Det kan se stort ut på kartan, men det bor idag endast 10 miljoner människor här (registrerade). Vi har inte någon egentlig export av varor, vi importerar desto mer. Varför? Ja för att det är billigare att importera  kanske?

Vi måste då visa oss på kartan på andra sätt. Ett välkänt sätt r HUMANITET. Vi är så omtänksamma så ALLA är välkomna hit. Kom bara!
Visserligen har vi inte bostäder eller jobb till alla, men det löser sig….
Företrädare för landet vill gärna framstå som de mest godhjärtade man kan finna.

Vi värnar om de mest underliga grupper, och vi skänker pengar till diverse länder i godhetens namn. Till och med till Nordkorea!
Japp, så är det… Samtidigt som man kritiserar landet från annat håll.

Landets superpräktiga företrädare delar ut allmosor till höger och vänster, och framstår därmed som GODA… Eller korkade, om man vill…
Det här kostar ju en hel del, men det är ju bara att höja skatten så ordnar det sig. Visserligen har Sverige värdens HÖGSTA skatt idag, så lite till gör inget…
Det är ju alltid lätt att vara flott med andras pengar.

Hur ser det då ut, vad är det som händer?
Det kan ju vara kul för kreti och pleti att veta VAR alla pengar hamnar? Men det talar man lågt om… det är inget vi behöver tala om… En liten initierad krets vet förstås men det räcker tydligen.

Sverige skänker sina (våra) pengar bl.a till Palestina. Visste alla det? En hel del miljoner GER vi  till Nordkorea.

Tror någon att de hamnar hos de som behöver dem mest? Nej, knappast, fast det tror regeringen.
Naiv och lättlurad delar den frikostigt ut skattemedel till en diktatur! Och vi, alla stackars ofrälse har inget att säga till om. Vi ska betala och tiga

Regeringen, med statsministern i spetsen vill att landet framstår som en stormakt, i alla fall en HUMANITÄR sådan. Vi ska hjälpa alla, minsann!
Vi kan, och vi vill. I alla fall regeringen.

Det är väl fint om man kan hjälpa andra, men inte ALLA. Varför inte göra som en del säger – hjälp folk PÅ PLATS, då räcker ju pengarna till FLER. Tydligen har kostnaden för Sveriges migration blivit så enorm att pengarna skulle räcka till ALLA flyktingar i världen! Men det är bättre att ta hit en bråkdel, för då kan man visa hur god man är mot de stackars flyktingar som trotsat väder och elände, som kämpat sig genom Europa för att komma till Sverige, landet lägst bort i EU. Landet med minst religiös inriktning, landet med mest kvinnlig frigörelse. Landet med mest bidrag…

Regeringen fortsätter att jobba på sin image – man vill visa hur goda vi är och hur förträfflig regeringen är. Sanningen är inte riktigt så skimrande, med no go-zoner, våldtäkter, kriminella gäng, attacker på blåljuspersonal, och en välfärd som inte räcker till.

Sjukhusen är katastrofalt underbemannade, försvaret är ett skämt, skolan är undermålig osv, men vi är GODA, här är vi humanitära.
Men inte för den egna befolkningen.

Jag, min, mitt...

Sverige har blivit förändrat. Inte till det bättre, utan till det sämre. Det som tidigare har varit är idag helt förändrat, människor är otroligt självcentrerade.
Det är JAG som vill det. Det är JAG som ska göra si. Det är MIN rätt. Det är MITT intresse.

Tidigare har folk visat hänsyn till andra, och man har jobbat för allas bästa, på jobbet, hemma, i skolan…

Nu är det JAGET som är viktigt. Man förhärligar sig i sitt CV, överdriver sina fördelar, spelar en förhärligad roll i möten med andra.
Nätdejting är ett exempel, där alla fantastiska egenskaper förstoras - allt till ens egen fördel.

På jobben spelar många (inte alla) en roll med fjäsk och inställsamhet gentemot andra. Är det konstigt att företag och myndigheter kostar pengar?
Nej knappast, med så mycket ego som spelar in så får det förstås konsekvenser. Men allas egon växer! TÄNK så fantastisk JAG är! Det är MIN förtjänst, det är tack vare MIG som det är så bra!

Vem kan man egentligen lita på?

Olle på kontoret? Han är ju trevlig… Men håller han inte med chefen lite väl ofta?
Sara på reklamavdelningen? Hon är smart, snygg och är verkligen duktig. Fast det är klart, hon ska alltid nicka instämmande när chefen säger något…

Råkar man få se någons meriter, kanske Cv:t ligger framme, så ser det ju ut som om personen är HELT fantastisk! Vilken supermänniska! Fast det stämmer ju inte med det som jag vet, och det jag ser varje dag…

Det här med själviskhet är säkert något som kan förklaras av en psykolog, men för alla vanliga dödliga så är det något som tränger sig på. Hur många lämnar sittplats till äldre?  Hur många håller upp en dörr?
Idag är det en självklarhet att stirra i mobilen medan världen utanför är avstängd.
Folk går och glor på skärmen, och fortsätter rätt ut på gatan, fullständigt obekymrade om trafiken, Här kommer JAG.

Vi kan se fenomenet i skolan, där föräldrar nästan går över lik för att barnen ska få RÄTT.. för de gör ju aldrig fel… Det är läraren som gör fel!
Vi kan se det i sporten, på läktare där föräldrar gapar och skriker för att lyfta SIG och sina barn.

Med en sådan uppväxt blir ju nästa generation ÄNNU värre. Är man van att alltid lyftas till skyarna så blir det ju en sanning till slut. Man är FANTASTISK! Och det kommer naturligtvis fram senare, på jobbet och vid dejting.
Förut (när allt var bättre) då formades de flesta av rätt och fel, inte i ”herrens tukt och förmaning” men ändå, och det lyfte fram alla människor som sedan lyfte fram alla företag, och det medförde vår välfärd…

Med dagens ”jag, min, mitt”-attityd faller allt och hur ska det gå då?
Tänk efter själv, hur många i din närhet är överdrivet duktiga? Hur många ser sig utföra stordåd?

Vi kommer knappast att få tillbaka 50-talets känsla, men någon bör dra i handbromsen så att den här attityden stannar av.