Jag, min, mitt...

Sverige har blivit förändrat. Inte till det bättre, utan till det sämre. Det som tidigare har varit är idag helt förändrat, människor är otroligt självcentrerade.
Det är JAG som vill det. Det är JAG som ska göra si. Det är MIN rätt. Det är MITT intresse.

Tidigare har folk visat hänsyn till andra, och man har jobbat för allas bästa, på jobbet, hemma, i skolan…

Nu är det JAGET som är viktigt. Man förhärligar sig i sitt CV, överdriver sina fördelar, spelar en förhärligad roll i möten med andra.
Nätdejting är ett exempel, där alla fantastiska egenskaper förstoras - allt till ens egen fördel.

På jobben spelar många (inte alla) en roll med fjäsk och inställsamhet gentemot andra. Är det konstigt att företag och myndigheter kostar pengar?
Nej knappast, med så mycket ego som spelar in så får det förstås konsekvenser. Men allas egon växer! TÄNK så fantastisk JAG är! Det är MIN förtjänst, det är tack vare MIG som det är så bra!

Vem kan man egentligen lita på?

Olle på kontoret? Han är ju trevlig… Men håller han inte med chefen lite väl ofta?
Sara på reklamavdelningen? Hon är smart, snygg och är verkligen duktig. Fast det är klart, hon ska alltid nicka instämmande när chefen säger något…

Råkar man få se någons meriter, kanske Cv:t ligger framme, så ser det ju ut som om personen är HELT fantastisk! Vilken supermänniska! Fast det stämmer ju inte med det som jag vet, och det jag ser varje dag…

Det här med själviskhet är säkert något som kan förklaras av en psykolog, men för alla vanliga dödliga så är det något som tränger sig på. Hur många lämnar sittplats till äldre?  Hur många håller upp en dörr?
Idag är det en självklarhet att stirra i mobilen medan världen utanför är avstängd.
Folk går och glor på skärmen, och fortsätter rätt ut på gatan, fullständigt obekymrade om trafiken, Här kommer JAG.

Vi kan se fenomenet i skolan, där föräldrar nästan går över lik för att barnen ska få RÄTT.. för de gör ju aldrig fel… Det är läraren som gör fel!
Vi kan se det i sporten, på läktare där föräldrar gapar och skriker för att lyfta SIG och sina barn.

Med en sådan uppväxt blir ju nästa generation ÄNNU värre. Är man van att alltid lyftas till skyarna så blir det ju en sanning till slut. Man är FANTASTISK! Och det kommer naturligtvis fram senare, på jobbet och vid dejting.
Förut (när allt var bättre) då formades de flesta av rätt och fel, inte i ”herrens tukt och förmaning” men ändå, och det lyfte fram alla människor som sedan lyfte fram alla företag, och det medförde vår välfärd…

Med dagens ”jag, min, mitt”-attityd faller allt och hur ska det gå då?
Tänk efter själv, hur många i din närhet är överdrivet duktiga? Hur många ser sig utföra stordåd?

Vi kommer knappast att få tillbaka 50-talets känsla, men någon bör dra i handbromsen så att den här attityden stannar av.