Frigång

Det skrivs i media om dömda våldsmän som sitter inlåsta på diverse ställen. I hela straff/vård-processen ingår möjligheten att personen ifråga blir FRISLÄPPT ett par timmar (!) med, eller utan bevakning.

Det kan handla om att någon besöker ett gym, eller bara är ute och går på gatorna.
Helt enligt lagen.

Man släpper alltså ut dömda mördare och våldtäktsmän på fri fot ett tag. Det känns ju tryggt. Ska inte fängelse HINDRA farliga personer att kunna begå brott?
Ska inte allmänheten känna sig trygg?

Det sitter alltså någon läkare och beslutar om en farlig person ska släppas ut ett tag!
Tror någon att denna läkare har ett personligt ansvar OM den farlige begår något under sin frigång? Nej, det har den naturligtvis inte. Så om en frisläppt mördare (på PERMISSION) råkar mörda någon så GÖR det ingenting. Läkaren kan rycka på axlarna och tycka ”Det var inte bra”, men det händer inget mer…

Det är den tryggheten allmänheten har – även om en mördare blir inlåst så kan en ansvarsbefriad läkare släppa UT personen igen! Allt för att den dömde ska REHABILITERAS….

Men allmänheten då?

Nu påstår diverse experter att mord har en psykisk orsak, och då kan de behandlas. Visst, så kan det nog vara, men ska inte folk känna sig trygga?

Vad är det för mening att låsa in de farliga när de blir utsläppta igen? Om dessa läkare själva skulle drabbas skulle nog det hela ändras, men till dess….

Det är verkligen dags att se över hela systemet, och för det första kräva ansvar från frisläppande personer, och för det andra BEGRÄNSA detta utsläppande. Det är ju inte klokt – är någon dömd för mord e.d. så ska den väl inte släppas ut för att må bra?

Men Sverige är ju menlöshetens högborg, man törs inte ta i och utdöma rejäla straff (för de hjälper ju inte) utan går hellre på snällhetens väg. Ett par månader för våldtäkt, ett par år för mord…
Som om det skulle vara avskräckande? Det rimliga skulle vara att minst 4-dubbla alla straff så att man visar att ”Det här accepterar vi inte”.

Dessutom, förutom att man släpper ut folk, så gäller inte straffen tiden ut. 3 år är 2 år…  Två tredjedelar av tiden räknas som tillräckligt. Konstig matematik kan man tycka.

Vad blir då signalen från det s.k. rättsväsendet?

Risken att åka fast är inte särskilt stor, blir man dömd så är straffen löjligt låga, och när man väl är inlåst så blir man utsläppt igen på permission.

Vem bryr sig rättsapparaten om? Offret eller gärningsmannen?