Ett
populärt uttryck idag, bl.a. inom institutioner, föreningar och politiska
förbund. Vad är då VÄRDEGRUND?
Är
det de åsikter som föreningen stöder sig på? Är det de normer som gäller inom
förbundet?
Till exempel: om någon tycker, och hävdar att Lenin var en dåre och hans läror
var rena tramset så får den personen inte vara med i SKP för att han eller hon
har fel värdegrund.
Kan
det vara så att ordet värdegrund betyder att man ska ”tycka rätt”?
I
tidningarna skrivs det om att (SD)-förespråkare inte får vara medlemmar i det
ena och det andra för att de har ”FEL” värdegrund.
Påminner
inte resonemanget om det som gällde i Östblocket förut?
Tyck enligt norm – annars…
Enligt
Wikipedia så finns ordet bara i Sverige (vad annars?) och i viss mån i Norge.
Läs mer på https://sv.wikipedia.org/wiki/Värdegrund
Ordet
”värdegrund” används ofta och gärna av olika partier, föreningar och
institutioner. Det passar bra att använda när någon inte anses passa in.
”Vår värdegrund” säger si och så och därför kan vi inte acceptera
medlemsansökan av NN.
Det
är ju passande när man så tycker, att endast vissa platsar och på så vis blir
inriktningen åt ”rätt” håll.
På
något sätt verkar det som att ordet oftare används för att stöda den egna
åsikten och hålla andra åsikter frånskilda. T.ex. inom partier och ideella
föreningar.
Åsiktsregistrering
är nära besläktat.
Nu är det nästan en klubb för inbördes beundran som hävdar ”värdegrund”
i tid och otid.
Vi
har sett dem på TV och kanske sett dem på plats. Alla barn i framförallt Afrika
och mellanöstern. Det ät hungriga barn, svältande barn, sjuka barn och det är
barn överallt.
Är det ingen som bryr sig om alla barn?
Det är många orsaker till hur det är ställt. Det finns en motvilja eller kanske
ett ointresse av preventivmedel. Hade alla skydd så skulle inte alla barn
finnas och fara illa.
Men det är inte hela sanningen. Religionen förbjuder skydd och påbjuder att man
skaffar barn.
Det är en del i pensionssystemet också.
Med många barn så är ålderdomen tryggad för det är ju många som försörjer en
då. Logiskt. Men samtidigt ur tiden.
Om varje familj har t.ex. endast två barn så råder ju nolltillväxt, dvs
befolkningen ökar inte på sikt.
Då skulle maten räcka och vi slapp alla svältande barn, och aven alla andra som
far illa.
Man
kan ju fråga sig om det är rimligt att ha 7-10 barn, väl medveten om att inte
alla överlever sina första år. De som klarar sig måste försörjas, men hur?
Om
nu alla familjer endast hade två barn så skulle livskvalitén ökas långsamt. Med
ökad livskvalité förblir barnen friska och maten räcker till. Svälten minskar
och alla mår bättre.
Halleluja!
Om det vore så enkelt skulle väl det redan vara genomfört?
Oskrivna
lagar, seder och religion styr vardagen för alla miljoner familjer som vi ser
med sina hungriga barn. Se på TV om något land, en familj som knappt får fram
mat på bordet.
Men sju barn i olika åldrar och en gravid fru så undrar man hur det ska sluta
för dem?
Om
samma familj kommer till Sverige så behövs ju inte allt detta.
Vi har ett annat pensionssystem, vi har en annan kvinnosyn – alla ska jobba.
Det är nu det blir konflikt – med en inpräntad grundsyn där massor av barn är
norm blir det besvärligt i Sverige. Eller?
Med
de bidrag som vuxit fram genom åren baserat på att vi inte har så många barn,
blir resultatet rena drömmen för en invandrad familj med 6-7 barn. Eftersom
barnbidraget är generöst blir det en ansenlig summa varje månad. Och
traditionen påbjuder att kvinnan INTE jobbar, utan sköter hemmet OCH är gravid.
Nu är det ju inte staten som talar om hur många barn vi ska ha (än) men en viss
begräsning av barnbidrag skulle absolut få ner antalet barn.
”Problemet” är komplext och berör folk både i andra länder och Sverige. Hur kan
man nå fram med kunskap till alla som berörs?
