Bättre förr

Visst var det bättre förr, eller? Så brukar man säga men var det verkligen bättre på den tiden? Inte allt i alla fall. Sjukdomar som plågade alla och dödade ett flertal, det var INTE bättre. Tänk så många som klarat livet tack vare vaccin! Och tänk hur det var med toaletter och duschar/badkar. DÅ fanns det bara utedass – inte kul alla gånger när det är -25 grader….

Och dusch – ja det fanns ju inte, förut badade man ett par gånger per år. Högst.
Först badade husfar, sen husmor osv, Sist fick barnen bada - i samma vatten! Fräscht… Inte konstigt om folk blev sjuka.
Nej, det var INTE bättre förr – vem skulle acceptera det idag?

Sen var det ju faktiskt så att man fick aga sina nära och kära. Främst barnen. Tänk att komma hem och mötas av en dagsedel så man blir yr… Tur att det är borta sedan länge! 

Inte var det ju bättre mat på bordet heller. Inte många skulle äta sådan mat idag. Tänk bara på alla stackars sjömän som tvingades leva på bröd med maskar i och blaskig soppa. Nä, det var inte heller bättre förr.

Skulle du kunna tänka dig att sluta borsta tänderna? Det gjorde man ju inte förut, bara en del som var av bättre börd brydde sig om sin munhygien.
Det, plus att det kryllade av löss i hemmen gjorde tillvaron ganska miserabel.

Tänk sen på sophanteringen i städerna… när folk bara slängde ut slasken på gatan. Då gällde det att hålla utkik uppåt, annars fick man all snusk på sig!

Men vissa saker var ju faktiskt bättre. T.ex. så var det ju inte så proppat i trafiken. Bara en och annan häst. Eller någon bil på senare år.
Det var inte heller sprängningar och skjutningar så ofta. Visst, mord förekom men inte som det är idag.
Dessutom var skatterna betydligt lägre!
Men om vi backar till 50-talet så var det faktiskt bättre. Framförallt framtidstron. Det mesta var positivt och det är väl det som menas när allt var ”bättre förr”.
På den tiden expanderade landet och det fanns jobb och det var som en Sörgårdsidyll i hela landet. Men det var då.
Se hur det har blivit och hur det är idag. Folk skjuts var och varannan vecka, sprängningar, misshandel och våldtäkter är så vanliga så man undrar ju vem eller VILKA som bestämmer?
DET var i alla fall bättre förr!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Myndigheter

            

Ibland undrar man hur det står till i landet.  

När man ringer till Arbetsförmedlingen så är det först en lååång telefonkö, ”Du är nummer 68 i kön…” och så går tiden, minuterna tickar.

När man sen når en handläggare är det (märkligt nog) en handläggare som knappt kan svenska, och inte förstår allt man säger. Det är i alla fall min erfarenhet.
Som en slutsats kan man ju klämma till med att Arbetsförmedlingen har blivit en myndighet dit man hänvisar nysvenskar att jobba. Eller stämmer inte det?
Personligen så tycker jag att om man jobbar på en myndighet, framförallt en som hanterar arbetslösa, så ska man kunna svenska ordentligt. Inget orimligt krav.

Sedan har vi Försäkringskassan. En myndighet som ska hjälpa den som hamnat snett, blivit sjuk, eller skadad på jobbet. Hur fungerar det i praktiken?
Det fungerar INTE bra.
För en del så fungerar det men för en STOR del (flera tusen) fungerar det INTE.
När läkare och specialister bedömer att någon är oförmögen att arbeta så vet Försäkringskassan bättre. Handläggaren vet bättre än de som studerat i flera år så den drabbade minsann ska kunna arbeta ändå!

*                                         *                                      *

I det korrekta landet Sverige har alla rätt att överklaga beslut som de anser är felaktiga. Det är ju bra.

Det är bara det att överklagan kan ta tid. Den som överklagar ett beslut kan ha tur och Försäkringskassan kanske svarar inom rimlig tid. Men OM de INTE ändrar sig kan man ju överklaga till högre instans..
Det är nu det juridiska blir komplicerat för den oinvigde. Ett hett tips är att ta hjälp av en sakkunnig jurist. Efter ett antal turer från juristen till Kammarrätt mm så KANSKE ditt beslut ändras.

Det är svensk välfärd!
Man ska alltså inleda juridiska processer när man är som mest i behov av hjälp (inte minst ekonomisk) vilket tar tid och kraft.
Diskussionen pågår och vi får se hur det slutar. Men någon välfärd värd namnet finns inte.

 Ett annat sorgebarn är Polisen. Kan man säga att vi lever i ett tryggt samhälle? Nej, det kan vi inte. Sprängningar, skjutningar, misshandel och våldtäkter varje vecka! Vad gör polisen? Vad gör regering och Riksdag?

Inte tillräckligt i alla fall. OM de hade agerat rätt så skulle vi inte ha allt elände. Så snack om ”storsatsning”, ”fler poliser nu” och ”förebyggande insatser” är mest snack. VAD har blivit bättre? Är vi tryggare?

Så här kan man lista den ena myndigheten efter den andra, där det mesta är tveksamt eller rent av dåligt. Varför är det så?

 Svaret är: politiken och politiker, samt myndighetschefer. Där fungerar det INTE.

Tänk på det i nästa val.