Reklam

Tänk hur det var innan reklamen kom i TV-programmen. Den ”gamla, goda tiden” kan man raljera om och minnas… men när reklamen kom in i TV-världen var det försiktigt, och man tyckte att det inte var så farligt, utan snarare lite kul.
Då var det reklaminslag mellan programmen och det gjorde ju ingenting.

Sen började man lägga reklam i programmet – minns debatten om nyheterna som bröts av reklaminslag.
Nu har det blivit precis så som vi inte ville ha det – reklam var 10-15 minut, mitt i program, dygnet runt.
Jobbigt är ordet.

Nu har det gått så långt att det är reklamen som är syftet, programmet är bara ett sätt att få tittare som ser reklamen – det är det man tar betalt för.
Än så länge är det ingen reklam i statstelevisionen, men det kommer tids nog.

Finns det då inget positivt med all reklam? Ja man kan ju titta på gamla reklamfilmer och se hur dåliga de var. Som en historielektion i reklam.
Nu är den betydligt mer raffinerad. Ta ICA-reklamen som ett exempel, den har väl funnits i 10 år eller kanske ännu längre, men idén är ju genialisk.

En reklamfilm som man vill se, för den har en handling i sig.
Undrar hur mycket ICA tjänar på idén? Reklambyrån som tog fram konceptet kan verkligen ta åt sig äran i alla fall.

Det finns ju mycket DÅLIG reklam också, eller snarare sådan som ingen förstår… Vissa saker är så långsökta så man kan ju undra.
Ta t.ex filmen där några par sitter och äter middag. En tycker att vinet är torrt och en annan associerar genast till sitt underliv varpå en man tar fram medicin mot underlivsbesvär ur sin kavaj!
Långsökt? Jovisst! Men man kommer ju ihåg den! Det är ju det som är poängen…