Ändrat språk

Språket är i ständig förändring! Det säger i alla fall språkvetare och initierade i ämnet. Ta t.ex. i TV. När vädret presenteras så talas det om ”molln” när man menar moln.

Är det blåsigt så säger man ”blåsst”. Det är väl bara att köpa läget, och börja använda nya begrepp, eller?

För länge sedan så pratade folk annorlunda och man stavade helt olikt det vi har varit vana vid.
”Vi hafver det till oss gifvet att följande…” det låter väldigt högtravande, och det var ÄNNU värre innan dess. Försök att läsa en bok från 1500-talet! Inte så lätt. Alla har väl sett någon gammal långfilm från 40-talet där folk hade väldiga besvär att titulera hit och dit. För att undvika det dilemmat så pratade man runt personens status och det blev väldigt konstigt.
”Vill överstinnan ha en kopp kaffe till?” var ett exempel, men om man inte riktigt visste hennes status så blev det ” Vill hon ha en kopp kaffe till?” eller ” Är det till att vara hungrig?”

”Om han vill sitta ner så hämtar vi en tallrik”.

Det gick gudskelov över och med ”du”-reformen så blev ju det mesta mycket enklare.

Tänk att man ”niade” folk för inte så länge sen. Det har blivit populärt igen, i alla fall i butiker, och bland yngre expediter. Det känns väldigt konstigt att bli kallad ”ni” av en 20-åring.

”Vill NI ha en påse?”, ”NI kan sitta här borta” och så vidare.
Är vi tillbaka med ni-pratet, eller är det bara ett temporärt fenomen?

Man kan ju ge igen om man vill, ”Vill NI ha en påse?”
”Nej VI är bara jag så det går bra ändå”.

Man kan ju göra som V-Gurra gjorde, att tala om sig själv i tredje person (det är att tala om sig själv som någon annan för er som inte vet).
V-Gurra?
Ja kungen INNAN Gustav 6:e, INNAN nuvarande Karl 16:e Gustav.
T.ex. ”Vi känner oss hungriga” betyder att man är hungrig.
Blandar man ihop allt så blir det väldigt konstigt, ”Vill doktorinnan komma in så dukar vi (jag) inne, Ute är det så mycket blåsst.”

Det är inte lätt det här.