Nödhjälp

Det är många olika åsikter om invandringen. Om man skalar ner allt så blir det lite mer begripligt.

Tänk dig ett hus, en villa där du bor med din familj. Ni har era jobb och det mesta flyter på.
Då knackar det på dörren och 15 personer står där. Män, kvinnor och barn.
”Vårt hus brann upp, och vi har ingenstans att bo”.
Ni släpper in dem förstås trots att det blir lite trångt här och där.
Ni ställer fram mat och de tar tacksamt emot den och äter det som bjuds.

Nästa dag är det jobb och skola så ni går upp i tid och börjar dagens bestyr.
De inneboende sover.
Ska de väckas eller inte?

Ni väcker dem och säger att det är dags att gå till jobbet.
”Nej, vi har inget jobb” svarar de. Så de får stanna kvar hemma hos er.

Ni går till jobbet och efter dagens slit kommer ni hem och alla människorna sitter där och väntar.
De får mat igen, kvällen går och det är dags att sova.
Tyvärr blir det inte helt tyst då de pratar och ibland hörs barnen leka.

Nästa morgon är det dags igen. Jobb och skola.
De inneboende ligger och sover.
Ni kommer hem efter jobbet och de sitter och tittar på TV.
Det börjar bli dags för middag men nu är maten slut.
Du åker till affären för att handla mer, men hur gör jag nu? Ska det handlas till alla eller bara till oss?

Du köper ändå mat till alla, åker hem och ni kan äta.
”Jag är vegetarian, jag kan inte äta det här” säger en.
En annan säger ”jag tycker inte om fisk” så du får åka tillbaka till affären och köpa annan mat.
Hem igen och ny mat till vissa.
Dagarna går och nu är det inte mycket pengar kvar. De inneboende gör inte mycket för att bidra till maten för de har inga pengar.
Då knackar det på dörren.


Utanför står det 20 personer i regnet som säger ” Vår buss kraschade och vi har ingenstans att ta vägen”
Kom in, säger du det finns nog plats för er. De kommer in fast det är trångt. Din fåtölj är upptagen så du får stå.
Så där fortsätter det tills det knackar på dörren igen.

När du öppnar så ser du 30 personer som säger ” vi åkte på vägen men alla fick punktering så vi har ingenstans att ta vägen”.
Nu blir det problem – huset är fullt och det är folk överallt. Badrummet är ständigt upptaget. Folk sover överallt och dessutom är inte alla sams.
Bussfolket retar sig på de med huset som brann.
Många tycker att vegetarianerna är jobbiga.
Då knackar det på dörren.
Utanför står 20 personer, ” vi är hemlösa och det är kallt ute”.

*

Sensmoralen här är att det inte går att hjälpa alla. Även om man vill.
Det finns inte heller plats för alla. Även om man vill.
Det kostar också väldigt mycket – pengarna räcker inte.

I det här fallet kan du ju LÅNA pengar och hyra ett hus som alla kan bo i.
Men är du alldeles för frikostig slutar det med att du har flera hus som folk bor i. På din bekostnad.
Det är så det är i Sverige idag.