torsdag 1 februari 2018

Rebell


I stora delar av världen har man inte traditionen att diskutera det man är oense om. Istället blir man rebell, och går in i en grupp med likasinnade.
Med hjälp av en massa vapen kan man då visa sitt missnöje genom våld. Överfall, kidnappning och mord brukar fungera och man kan strida mot regeringen tex. Eller andra grupper, eller vem som helst. Våldet inom gruppen blir ett självändamål och man attackerar allt.
Det finns massor av exempel: I Syd- och Mellanamerika, i Afrika, i mellanöstern, i Asien och lite i Europa.
Blandar man in lite religion och vänsterromantik så är konceptet klart!

Sen är det bara att gå ut och kämpa! Man är emot poliser, militärer och etablissemanget. Genom kidnappningar och rån finansierar man sin verksamhet.
Hur går det då med ruljangsen? 

Ja de flesta blir skjutna till slut och dör inte så ärofyllt som de trodde en gång i tiden.
I media rapporteras det om olika grupperingar som kämpar för din sak, eller bara bråkar ändå.
I Syd- och Mellanamerika är det oftast gerillagrupper som krigar mot regeringen, i Afrika brukar det vara islamistiska grupper som slåss mot allt för en obestämd sak, bara man får terrorisera. I Asien brukar det vara islamistiska grupperingar som slåss mot staten.

Varför?
Det kan man ju undra, men det är lätt att få anhängare om man går till obildade och fattiga och lovar guld och gröna skogar.
Hur kan man förebygga det här då?
Ja det går nog inte att helt radera problemet. Kommer man tillrätta med korruption så är det ju en bra bit på väg.

Utbildning kanske hjälper i viss mån, med till syvende och sist så beror det på personen i fråga – vill man leva som rebell/kriminell så väljer man det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar