Visst
kommer vi ihåg Millennium-trilogin. Bra böcker som blev film. Och bra film
dessutom.
Det blev så bra att filmen ”Män som hatar kvinnor” exporterades till USA. Men då händer det märkliga, de gör en ny version. Varför?
Är amerikanarna så dumma så de inte kan läsa textremsorna?
Är skådespelarna så dåliga så det är bättre med andra?
Ser man potentialen att tjäna mer pengar om den är inhemsk?
Vi får nog inte veta varför men man kan ju undra.
Det är lika med deckarserien Wallander.
Här finns en utmärkt serie filmer, som är populära i England, så populära att de vill göra en egen version. I Sverige!
En känd skådespelare anlitas som kommissarie Wallander, och sedan kör man på!
Alla pratar naturligtvis engelska, men miljöer och namn mm är svenska.
Hur tänker man då?
Tydligen är svensk film dålig, men idéerna är ok. Så då köper man idén och gör en ny version.
Eller kan det vara så att filmbolagen får så pass bra betalt för idén att man säljer i alla fall?
Märkligt är det ändå.
Nu gör det ju ingenting, ingen som blir skadad, men det är lite konstigt kan man tycka.
Det här gäller inte bara svensk film, ta tex franska filmen Nikita. Den blev snabbt filmad i USA.
Det är kanske så att filmbolagen helst vill ha en egen version som de kan styra över?
En del blir bra andra blir det inte.
Vi minns väl den tecknade versionen av Pippi Långstrump? Den var inte bra.
Men Insomnia blev bra, fast den norska förlagan är mycket sevärd.
Det finns fler exempel, men man kan i alla fall fundera varför är det så här?
Det blev så bra att filmen ”Män som hatar kvinnor” exporterades till USA. Men då händer det märkliga, de gör en ny version. Varför?
Är amerikanarna så dumma så de inte kan läsa textremsorna?
Är skådespelarna så dåliga så det är bättre med andra?
Ser man potentialen att tjäna mer pengar om den är inhemsk?
Vi får nog inte veta varför men man kan ju undra.
Det är lika med deckarserien Wallander.
Här finns en utmärkt serie filmer, som är populära i England, så populära att de vill göra en egen version. I Sverige!
En känd skådespelare anlitas som kommissarie Wallander, och sedan kör man på!
Alla pratar naturligtvis engelska, men miljöer och namn mm är svenska.
Hur tänker man då?
Tydligen är svensk film dålig, men idéerna är ok. Så då köper man idén och gör en ny version.
Eller kan det vara så att filmbolagen får så pass bra betalt för idén att man säljer i alla fall?
Märkligt är det ändå.
Nu gör det ju ingenting, ingen som blir skadad, men det är lite konstigt kan man tycka.
Det här gäller inte bara svensk film, ta tex franska filmen Nikita. Den blev snabbt filmad i USA.
Det är kanske så att filmbolagen helst vill ha en egen version som de kan styra över?
En del blir bra andra blir det inte.
Vi minns väl den tecknade versionen av Pippi Långstrump? Den var inte bra.
Men Insomnia blev bra, fast den norska förlagan är mycket sevärd.
Det finns fler exempel, men man kan i alla fall fundera varför är det så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar