Stad och landsbygd

Sverige har förändrats. För bara 100 år sedan var landet en utpräglad jordbruksnation. Sen har en stark förflyttning skett där allt fler flyttar till en stad.
Det kan man tycka till om, men alltfler lämnar landsbygden och lämnar tomma hus, övergivna byar och känslan av ödslighet.
Vad är då fördelen att bo i en stad?
här är trångboddheten utbredd, hyrorna är HÖGA (om det finns någon bostad alls), vardagen är stressig, osv. Det mesta är alltså sämre.

Varför lockar då en stad?
Kanske är det för att det är expansivt, det finns ett stort utbud, det finns möjligheter.
Vill man från myndigheterna att glesbygden ska återupplivas måste det ske stegvis.
Det går inte att lägga en verksamhet i obygden.
Men det finns glesbygd, avfolkade byar mm där en verksamhet mycket väl skulle fungera.
Om det finns personal att anställa, om det finns butiker som servar dem, om det går att ordna rimliga transporter.

Se på Norge! Där lever hela landet, och det borde det kunna göra i Sverige också.
En väg kan vara att göra det rejält billigare att etablera företag utanför stadsregionerna.

Det borde också vara mer restriktivt att ta åkerjord till företag och bostäder.
Idag byggs det på den finaste jorden vi har, men ingen tänker på att alla behöver mat.
OM det otänkbara händer, att det skulle bli oroligt, eller rent av krig då är läget besvärligt.

Idag är matproduktionen internationell och det mesta är sålt. Vi är inte självförsörjande längre.
Risken att något händer är väldigt låg, men den finns.

Det borde ligga i riksdagens intresse att göra något åt det här, innan det är försent.